Bakom ensamhet
“Men vem ska trösta Knyttet med att säga som det är, stig in och säg godafton så de ser att du är här”, skriver Tove Jansson i min favoritbok “Vem skall trösta Knyttet”.
Knyttets rädsla är för stor för att ensam våga ta steget ur sitt mörka hörn och möta gästerna på Hemulens fest. Känslan av ensamhet är någonting som är svårt att komma ur på egen hand.
Ensamhet är en sinnesstämning, upplevelsen av ensamhet har inget att göra med ifall vi är omringade av människor eller ej. Människan är emotionellt ett flockdjur, desto tryggare flocken är desto bättre mår individen. Ifall vi av någon orsak faller utanför flocken kommer vargarna och ta oss. Därför är ensamhet en så stark och överväldigande känsla i vår mänskliga upplevelse, ensamhet är på emotionell nivå lika med ett hot mot vår överlevnad.
Därför gör vi ofta allt i vår makt för att undvika denna känsla; tar till flaskan, stannar i dåliga förhållanden eller försummar våra egna behov.
Bakom ensamhet ligger ofta erfarenheter av att bli övergiven, skam och upplevelser av otillräcklighet. Många har upplevt mobbning eller utanförskap i våra tidiga relationer.
Ensamhet är ett samhälleligt problem som kan kopplas till högt blodtryck, cancer, demens och depression. Pandemin har inte gjort situationen bättre. Ett sätt att kämpa mot ensamhet och utanförskap är att gå i terapi.
I vuxen ålder har vi möjlighet att lära oss bli den medmänniska åt oss själva som vi inte haft tidigare och se till att vi blir sedda och bemötta som den person vi innerst inne är. Tillsammans är det lättare att undersöka och bekanta sig med orsakerna bakom ensamhet, stanna upp och möta oss själva och med tiden samla mod för att ta oss ur vårt gömställe och våga knyta djupare relationer.
Vårt eget sällskap kan förändras från någonting isolerande och skrämmande till någonting positivt där vi samlar krafter och upplever trygghet.
Alla har innerst inne ett behov av att bli sedda och hörda för den vi är och få dela upplevelser med andra, som Tove skriver “Men vem ska trösta Knyttet med att säga: lilla vän, vad gör man med en snäcka om man ej får visa den”.
Linda Larsen
